tekniskt redskap.

Halloween ikväll alltså. Värsta stora jätte grejen här borta. Jag har ingen lust alls. Har ingen lust att träffa folk som egentligen är helt ute och cyklar. Vill mest hem nu, även om det är kallt och jävligt.
Här är det grått. Varken bra eller dåligt, bara grått. Ett jävla skit väder som får en att känna sig som skit. Konstigt att man verkligen kan bli tom bara för att världen antastar en gråskala.

Vore ju trevligt om man kunde få sig en liten skjuts hem från Arlanda. Har ingen vidare ork att stå där halv åtta en kall snöig jävla morgon utan ytterkläder som leta efter en buss för att sedan... åka in till Karins jobb och låna en nyckel till hennes lägenhet och sedan...? Usch. Hade jag bara varit lite mer kallsinnig i huvudet hade jag lätt kunnat utveckla mig själv till massivmördare såna här dagar.
Vad gör man föresten när man får reda på att ens vän skurit upp ansiktet på en främling? Har en knivsamling där varje kniv skulle ge honom minst fem år, styck? När man har lyckats göra han irriterad?
Nej det är inte psykfallet som är knivsamlare, det är psykfallets kompis. Även kallad min granne.

Jag vet egentligen varför jag känner mig så bedrövlig, det är den där jävla förbannade pengafrågan. Lättast vore om jag inte köpte något mer alls, men det finns liksom inte på kartan. Ipod är liksom enda vännen när man inte har något. Nej jag är inte bitter jag har bara sådan extrem abstinens efter mina vänner och livet som väntar och inte egentligen livet som varit, bara allt jag vet jag vill göra men inte kan göra här, borta, på andra sidan jorden...



Liten, två år sedan? Gud jag borde vara lycklig(are) det här är ju ungdomens år, det man kommer betala dyrt för att återkomma till vid en viss påtaglig ålder. Nej. Jag vill hem. Vill inte umgås med jobbiga främlingar som har alldeles för många personligheter för sitt eget bästa. Sådant klarar man sig utan.

Fick just höra att Lettland åkt till LA redan idag, de andra på jobbet trodde jag fortfarande var ute och åkte tåg, vilket känns ganska skönt. Slippa göra något. Nu ska jag bara fundera ut ett sätt att undvika psykfallet. Risken finns att han cyklar hit om jag inte svarar i telefonen, han är tämligen angelägen att be om ursäkt för sina aggressioner men jag är liksom inte riktigt intresserad av "vänskap" till ett sådant humörsvingande tillstånd i form av människa. Oj vad social jag låter, men jag behöver inte fler idioter i min omgivning. Helst inte engelskspråkiga självupptagna irriterande narcissister.

tortyr,

Var barnvakt åt Jonathan. Tydligen kan jag inte ens se över en unge länge nog innan den börjar rita med tucsh på golvet. Förutom att jag aldrig någonsin ska skaffa barn någonsin över huvudtaget, aldrig någonsin, så har jag inte kommit fram till speciellt mycket idag.
Har försökt pyssla lite men sen min hjärna dog för ett par månader sedan är det ju ganska onödig ansträngning. Nåväl, jag har i alla fall i denna stund full förståelse för att folk torkade golvet med mig som barn, jag ser det inte längre som något trauma. Har aldrig varit så nära att strypt en uppenbart minderårig.

Detektivbyrån - E18
Arcade Fire - Rebellion (Lies)

Känner mig som min syster, den mellersta, i den mån av att jag känner mig extremt produktiv. Sedan kommer ju sanningen fram och jag är jag, kanske tyvärr kanske inte, och inser att jag är alldeles för lat för att göra alla dom där sakerna jag egentligen önskar att jag orkade göra. Dagen kommer nog sluta på exakt samma vis dom brukar här borta, jag går och hyr tvåtre filmer hos kinesen, blir besatt av någon viss person/tema/dylikt och hyr dagen därpå tvåtre filmer med den som innehållsdeltagare. Det ger mig inte mycket mer än tillfällig underhållning, om än underhållning, och jag kan ärligt säga att jag inte ens minns vilka filmer jag sett eller inte och framför allt inte hur dom slutade.

Hade allt varit perfekt just nu hade jag suttit på en uteservering, en månad innan jag lämnade, då hade jag varit glad. Nu är det mera som att jag varit på rehab i tre månader och levt något slags substitut liv till min tröttsamma vardag som fick mig att vilja springa in i väggen och stanna där.

tröttsam arkivering

Våldsam skolgård.

Förhoppningsvis har jag hittat passionen i mitt liv nu. Vore bedrövligt om så inte var fallet.

Resebloggen kommer läggas på hyllan när jag beger mig hem igen.. blir bäst så. Den är så aggressiv, eller på det viset att jag blir bara kluven när jag läser igenom den. Stökigt.


Känner mig ytterst mogen nu när jag faktiskt insett att jag är redo att studera vidare. Tyvärr kommer det dröja närmare ett år, vilket kan leda till övriga bitterheter men allra helst inte.