tortyr,

Var barnvakt åt Jonathan. Tydligen kan jag inte ens se över en unge länge nog innan den börjar rita med tucsh på golvet. Förutom att jag aldrig någonsin ska skaffa barn någonsin över huvudtaget, aldrig någonsin, så har jag inte kommit fram till speciellt mycket idag.
Har försökt pyssla lite men sen min hjärna dog för ett par månader sedan är det ju ganska onödig ansträngning. Nåväl, jag har i alla fall i denna stund full förståelse för att folk torkade golvet med mig som barn, jag ser det inte längre som något trauma. Har aldrig varit så nära att strypt en uppenbart minderårig.

Detektivbyrån - E18
Arcade Fire - Rebellion (Lies)

Känner mig som min syster, den mellersta, i den mån av att jag känner mig extremt produktiv. Sedan kommer ju sanningen fram och jag är jag, kanske tyvärr kanske inte, och inser att jag är alldeles för lat för att göra alla dom där sakerna jag egentligen önskar att jag orkade göra. Dagen kommer nog sluta på exakt samma vis dom brukar här borta, jag går och hyr tvåtre filmer hos kinesen, blir besatt av någon viss person/tema/dylikt och hyr dagen därpå tvåtre filmer med den som innehållsdeltagare. Det ger mig inte mycket mer än tillfällig underhållning, om än underhållning, och jag kan ärligt säga att jag inte ens minns vilka filmer jag sett eller inte och framför allt inte hur dom slutade.

Hade allt varit perfekt just nu hade jag suttit på en uteservering, en månad innan jag lämnade, då hade jag varit glad. Nu är det mera som att jag varit på rehab i tre månader och levt något slags substitut liv till min tröttsamma vardag som fick mig att vilja springa in i väggen och stanna där.