inte okej

Har ont i skallen efter allt slit och drag. Snart har jag tyvärr inte mycket hår kvar på skallen.
Jävla typiskt mig också, att inget bara blir bra. Ett jävla oflyt hela tiden.
Eller nej, snarare så här, det är ALLTID något.
Eller var det bara dålig karma? Kan liksom inte föreställa mig att jag gjort så eländiga saker... I alla fall inte vid medvetande, och vi vet alla att det är stor skillnad på dom två världarna, viktigt.

Nu ska jag springa ner på stan och grina lite mera. Känns som att det är något man möjligen bör göra in public om man vill uppfattas som mänsklig?? Ähh.

mystiska oväntigheter

Måndagen slutade faktiskt på ett ytterst intressant vis! Precis när jag satt och skrev i den lilla bloggen som förmodligen endast läst av min mor, om knappt det, men men, så ringde nini och mutade mig för att få sällskap på roots, vilket jag givetvis ställde upp på. Så efter att ha hetsätit middag och kastat mig på bussar och tåg med på tok för mycket packning som vanligt kom jag fram till mitt nuvarande hem på sveavägen där folket precis var på språng ut, för att sedan möta upp nini efter en behaglig busstur till berns där vi precis kom in när allting skulle börja. Tre timmar senare var vi alla sjukt nöjda med kvällen och jag var faktiskt helt redo att åka hem. Icke, tog bussen till anchor där huset med släkt höll till för att sedan vandra vidare till labbet, allt på linas önskemål och förhoppningar om att slippa göra av med massa pengar. Gick ju ganska bra tills hennes väska blev stulen som innehöll en massa viktiga saker som tex min favoritmössa och hennes kompis mobil. Och en bit av hennes lön. Inte bra. Vaknade morgonen därpå helt utslagen fastän jag knappt druckit, hade sovit över min klipptid för att min mobil har börjat freaka ur, men jag hade ju till min trots faktiskt inte gjort av med en enda krona.

Förutom typ hundratusenkronor på sl sms. Förmodligen dags att skrapa ihop till ett kort.
Plus att jag har jobb i helgen vilket är mycket bra, måste dock besluta mig för att växa upp och ta mitt ansvar eller om jag ska fortsätta vara strulig. Hmm. Enklaste utvägen är oftast den bästa, men den tycker ju ingen annan om.

sjukt underbar jävla strålande dag!

Nej, konstig dag. Intervju först, kan inte säga att det gick varken bra eller dåligt, får se hur detta ter sig. Har jag lite tur kanske det inte gör något att jag är en blyg norrlänning. Hmm.
Sedan till Årsta, håret försvann under tårar och bildade en äcklig hög på golvet. Nu ligger det dock fint i ett vinglas hemma hos Karin där jag hoppas det kan få ligga kvar. Bra förvaring liksom.
Sedan hem för att hämta grejer och bege mig till mitt nya hem på sveavägen. Missar precis ettan och får sedan höra att det är bombhot på kungsgatan så att alla bussar är inställda, men efter att ha pölsat mig dyblöt genom parken vid thorhildsplan kommer såklart bussjävlen precis när jag kommit upp på lilla essingen.
Orkar inte bli irriterad, känner mig allmänt hjärndöd bara. Ovanligt?!
Ska nu ta mina knappa behörigheter och släpa mig till stan igen.

Det är sjukt dyrt att inte ha något slkort. SJUKT DYRT. Men vem har massa pengar samtidigt liksom.

Såg föresten hulken igår med ryssen. Antar att jag får skylla mig själv för att slutet gjorde mig förvirrad, är man inte uppdaterad så går det ju som det går. Måste nog se ironman igen så kanske min hjärna slutar bry sig som saker jag inte bryr mig om.

söndag? jaha då var det ju okej...

Utgång igår är egentligen fel ord. Men det var trevligt och jag fick nog i mig sex öl men betalade för tre, så jag antar att det var relativt billigt ändå.
Träffade upp Nini med Kajsa på carmen, lika packat och svettigt som vanligt, precis vad vi behövde, lite främmande människors svett liksom, för att sedan vandra till mitt gamla jobb och säga hej. När jag sagt hej dansade vi lite spkdans med allt spkfolk, skrattet flödade och vi lämnade för debaser istället. Min klocka gick sönder, Nini blev osynligt raggad på av säkert tre knepiga typer och Kajsa gick lös som tjernobylbarneti skogen.
Kvällen avslutades abrubt med rinnande maskara, arga skrik och tystnad. Detta efter ett vilt snöbollskrig som inte alls hade med saken att göra.

Idag är jag i stort behov av en massageterapeut eller i alla fall någon som kan sticka lika pinnar i nacken på mig. Imorn är det intervju och hårlossning, tisdag blir jag förmodligen nöjd, onsdag agerar jag chaufför åt min eländige far som självfallet har ramlat med motorcykeln, då han åkt på isgata med bara frambromsar, men det är bra jag gillar hudik, dit jag ska medan han arbetar i bollnäs. Då hinner jag hämta viktiga saker som jag glömde när jag stressade mig till hjärtklappning i lördags.

Dagens insikt är väl ungefär att som man bäddar får någon annan ligga, och det är faktiskt varken kul eller speciellt trevligt. Jag ska nog bli ännu mer egocentrerad, känns som en fin lösning.

Föresten kommer jag bli megarik när jag sålt min supersmarta idé till någon som kan göra min supersmarta idé till en fet hög med pengar. HA.

part-A med förortskid

Den här veckan verkar sluta upp ganska trevligt ändå.
Fick en arbetsintervju på måndag, blev så exalterad att jag följde med riddaren till gymet och brände ganska exakt 143 kalorier som vi snabbt proppade i oss igen framför idol som som vanligt var en stor besvikelse. Frambringar bara aggressioner, men allt i gott umgänge dock.
Har fått en vampyrbok av min mor att läsa, tror hon ångrar att hon gav mig hemligheten, inte the secret, utan Heeemligheten, som snabbt kom fram till att det var min uppväxt som gjorde mig otrygg-undvikande i det här med "mogna vuxenrelationer gifta sig ung och genast inga barn kanske men ändå" (slutcitat), för då var det ju inte alls mitt fel att jag inte är som min syster.
Hur som helst!!! Ska träffa Kaj imorn, ska förmodligen ta oss en tur runt stan och säga hej till mina gamla vänner och arbetsplatser. Man kan ju inte undvika vardagen hur trevligt det än är att vara i insnöade hudik.

Såå, på måndag blir det hejdå thaihår..

life sucks and then you die

Varför är det så skönt att inte jobba?
Varför blir man piggare av att jobba?
Varför är det så förbannat tråkigt att fixa jobb?
Varför är det så otrevligt att vänta på första löning?
Varför får man inte heltid med en gång?
Varför ska man bo någonstans och varför har alla andra jobb när det är så mycket trevligare att göra något annat tex att inte ha ett jobb?
Varför vill jag inte åka till Stockholm och ta tag i detta nu?
Varför vill jag inte stanna här?
Varför är jag skyldig så sjukt mycket pengar och varför flyttar inte Karin och Ryssen ihop tidigare så jag får ett äckelbilligt hem och varför börjar inte min skola förrän i höst?

gäddögeriddaren

Jag tycker inte om detta, jag kommer sakna djuret otroligt alldeles för mycket när hon åker iväg på sin så kallade kvalitetsresa med sin syster, det är väl trevligt om det inte hade varit i nästan fyra månader, och allra helst inte med tanke på att jag nyss kommit hem, och det betyder att sammanlagt kommer vi ses bara ett par dagar på närmare åtta månader?!???? SJUK!!!! Där har vi en anledning att bli deprimerad....

hudik är skitkallt.

Jag vill också åka till venedig på parmiddag och åka gondol för nästan 100 euro, det är precis något som kan klassas för ganska trevligt, bortsett från alla mögliga hus.
Men först ska* jag bli lite rik här hemma. (*=måste).

Den nya eran började faktiskt jätte bra, jag kan inte annat säga att jag gillar den här nästan lika mycket som den förra! Förutom att envisheter är i vägen, men annars kan detta bara sluta på ett bra vis. Och som vanligt är det bara att ignorera. Har jag hört.

Lika smutsigt som alltid.

Jag har föresten ett allvarligt problem, vart jag än befinner mig eller vad jag gör, vilka planer jag har eller vilka vilda alternativ som finns, slutar jag alltid upp framför en dvdbox, smutsig, i myskläder, och kommer alltid på mig själv att må mindre bra än innan. Terapiredo, om jag slipper betala och blir världens gladaste/något annat klämkäckt när jag är färdig. .........

hudik!

Plockade med mig Camilla och begav mig alltså till Hudik.
Här är det jävligt kallt och sjukt halt.
Släggan har åkt till Australien nu.
Riddaren åker om några veckor.
Myltan ska förlova sig.
Malin blir hemlös i december.
Jag är redan hemlös.
Jag söp bort alla mina pengar i lördags.
Fast jag kanske har ett jobb snart.
Ändå känns det så jävla bra nu.

hemlös, arbetslös, ljuva livet.

Är mycket glad att vara hemma, känns som att jag kommit tillbaka från de döda, på ett positivt vis, med tanke på att eran för mönsterbrytande på något vis letade sig in i bilden trivs jag fullkomligt förträffligt med tanken på ett reguljärt dayjob och att leva resväska en tid framöver, utan dyra hyror och obekväma arbetstider kommer jag alltså ha tid med det som faktiskt saknades i mitt liv, all form av socialt umgänge, bortsett från afterworks 3-5 am, och sådant har visat sig vara relativt jätte oviktigt, såå jag träffade Malin igår på hennes jobb, där hon satt och sörplade öl, efter att ha vänt upp och ner på min systers (mitt framtida och just nu bebodda) hem och letat efter en viss ägodel i form av höjden av intresse olika tidpunkter på dagen, en hårborste, och vi begav oss till citykrog, där jag aldrig tidigt svängt förbi, men det var inte mycket folk vilket var perfekt för det utsedda ändamålet, att få vara ifred, och generös som hon visade sig vara betalade hon godhjärtat för både öl och shot och öl igen och faktiskt ännu en gång till, vi kom fram till viktiga saker och båda blev nöjda med alternativet som valdes, att Stockholm är Staden och att vi är redo att ta våran relation to the next level, alltså att flytta ihop, ser ingen vits med att sitta hemma och stirra när man kan göra det tillsammans, och när vi bestämt oss för att strunta i att ha koll på klockan och eventuella hemfärdsresor och gick mot hötorget för att ta tunnelbanan till access där vi på vägen träffade på Jens som vi inte träffat på sedan väldigt väldigt länge och han hängde på och väl framme bjöd Malin vidare på sina besparingar och sprang sedan iväg till ett 32årigt ragg som befann sig på platsen, efter en stund kom hon tillbaka och bekände att hon svept tre-fyra shotar "i smyg" och alla som känner Malin vet vad som då händer, hon hängde fast hakan i axeln och började väsa samma historier som hon berättat tidigare under kvällen men det verkade inte bry henne, så för att sedan möta upp det måttligt yngre ragg nr 2 på ringa 30 år begav vi oss till medusa där vi träffade på lilla huset på prärien och det var ett mer än kärt återseende, som slutade upp i efterfest med medeltida kostymer och guitarhero på skanstull för att sedan vandra hem i gryningen till hemmet där ryssen befann sig i en pumpafärgad tshirt och långkalsonger, så vi ägnade morgonen åt att vänta på att pizzerian skulle öppna så vi kunde leva whitetrash ordentligt framför tvn och morgonsoffan som så fint skojade om kortväxta människor, efter många timmar och 57% rätt på hurväljagkännerryssen-quizzzzet kom Kajsa och tillsammans gick vi och hejade på Camilla på hennes italienska cafe och det visade sig att Kajsa och Camilla inte träffats på hela tiden jag varit borta, så det var ett glatt återseende från alla håll, och Camilla som just har fått marsvinsbebisar har till min stora förtjusning beslutat att lämna dom hemma för att följa med till Hudik i helgen, mycket mycket trevligt, och efter att ha lämnat Camilla tog vi Kajsas extremt lilla men tympliga bil och styrde turen mot Söder, för att våldgästa Nini, men självklart körde vi fel ett par gånger men med te och pepparkakor var det en sannerligen angenämn tid som blev alldeles för kort, så vi körde hem igen för att Kajsa skulle vidare och hon avslutade så fint dagen med att med ett tappert försök till komplimang sa "hade jag varit kille hade jag pekat nu, Heeejdå". Hon är söt! Har sammanlagt sovit cirka tio timmar sen i måndags och jag känner mig fullkomligt hög på livet i sig självt och det var alldeles för länge sedan. Så nu får bitterheten ligga lågt, tacksamt.

fatheadedness

Liggsår?!

Försöker fundera ut vad jag kan tänka mig sälja, utav värde. Ingenting. Det här kommer bli svårt. Har ingen lust att gå tillbaka, och vet inte vart jag annars ska ta vägen. Blir inte lagom frustrerad här borta, jag kan inte göra något förrän jag kommer hem ändå. Och egentligen är inte det här något problem, det är mest för att skapa drama och sedan göra en intressant historia om femtio år. Det är typiskt mig att inse det i efterhand när jag ligger på rehab för stressåterfall..

Men när man inte längre har något hem att gå till? Hur ska man då visa tacksamhet? Skulle verkligen vilja höra fortsättningen på fylletalet. Varför kan man inte alltid vara intelligent?

Hmm.

Nåväl, jag fick en polaroidkamera på posten idag. Det var ju skoj.

Usch . Nu är jag bara arg och bitter igen fast utav ett mildare slag, det jag egentligen stör mig på är att min hjärna vägrar samarbeta vid såna här tillfällen. Tror vid närmare eftertanke att mycket beror på att jag inte umgåtts med en normal människa på över två månader. Visst Pernilla är relativt normal, men alla andra är amerikaner. Dom gills inte. Och nu är hon också amerikan.
Plus att psykfallet har åkt över till Philidelphia (haha! lidelsefulla? tack dator för förträffligt råd...) till en fem år äldre tjej han hittade på myspace under våran roadtrip, jag kunde inte låta bli att skratta honom rätt upp i ansiktet när han berättade, han är ju för rolig, samtidigt som jag är väldigt tacksam att han inte är kvar här och framför allt att våran tågresa är ÖVER! Han kom förbi igår och droppade en skiva med bilderna han knäppt, och ja, jag kan tyvärr bara påpeka att han som påstod sig kunna utföra större konsverk än utställningen av Ansel Adams vi var på i Washington, gjorde mig aningen besviken.
Vem annars än en amerikan kan föresten utan att blinka påstå sig vara bäst på vad han än företar sig? "Jag är världens bästa konstnär. Jag är snyggast i världen. Jag är bäst i sängen. Jag är gud." Detta! Detta ska jag berätta är korrekta, oredigerade citat, utan det minsta antydan till ödmjukhet.


Självklart blir man less.

04.44

Idag har jag sovit. Vaknade av att Pernilla köpt en peruk åt mig. Eller det är egentligen en hundperuk så jag planerar att ge den till Duff. Har haft en reklam för den väldigt länge nu, den får mig att skratta lika mycket varje gång. En beige mops eller vad det är med rosa långt hår. Hemskt härlig. Min peruk är dock brun, så den kommer matcha lite bättre.

Det gick åt helvete med den enda saken från tradera jag verkligen ville ha, förlorade med fem kronor när jag var ute på tur. Det var ju jävligt, och jag råkade buda på flera saker jag egentligen inte vill ha, i ren förargelse.

Och angående valet här borta, JAG ÄR LESS!!! Tror alla är less, och alla vet hur det kommer sluta. Obama kommer vinna men någon kommer plocka honom inom en viss framtid. Lite tragiskt men det är vad folket säger här borta. Jag säger som sagt ingenting.

hets mot folkgrupp.

Sjuk. Halvsjuk. Äh.

Imorn ska jag få betalt för att följa med djuret till skolan och hålla ett öga på honom när han ska fika. Tycker det är ett generöst erbjudande men det är svårt att inte vara girig när man sitter i en ekonomisk kris.

Nåväl. Om exakt en vecka har jag packat färdigt och väntar på att kl blir fyra så vi kan åka till LA. Jag har haft trevligt men utan bil i det här landet och utan pengar blir det tyvärr lite komplicerat.

Undrar även vad jag menar egentligen med att bygga upp ett sånt här avsky mot folk, jag kände något liknande mot thaiarna efter en lite för lång semester. Och är jag hemma blir jag bara arg. Det är lite svårt att någonsin bli nöjd. Tydligen.

Så onsdag nästa vecka, jag har exakt 49 kr i svenska pengar. Det räcker väl till en öl. ÅÅÅÅH denna hatkärlek till pengar.....

The New Gold

Idag har jag gjort följande:
-tittat igenom ungefärliga exakta 5000 stycken klockor på tradera (2½ var intressanta)
-tittat på när ett tiotal personer äter tårta (igen)

Det var allt. Och jag har varit uppe sen tio. Jag känner mig mycket ambitiös och produktiv.

Vad är vitsen med en polaroidkamera för 6 dollar om filmen kostar 30? (= cirka tio kort...)

Och angående den där trettioåringen Malin, jag ser inte varför du envisas med att skylla ifrån dig? Är det inte som man brukar säga, att det är alltid trevligt att ha trevligt?


Om mitt liv var en film skulle jag inte vilja se den. Inte som det är just nu. Det enda jag gör är att ligga på min trots allt ganska sköna säng och knappra på vaion tills händerna somnar. Ibland går jag upp för att äta. Jag vill verkligen hem och svepa in mig i vinterjackan, har fått en förskönad bild av att alla mina vänner kommer att bli glada att se mig, hur vi sitter och sveper öl tillsammans nånstans billigt och att vi .. där avslutas alltid tanken av att jag har cirka noll kronor, jag vet hur det alltid blir, någon måste hem och plåstra om ett magsår, eller upp och jobba tidigt, eller hem och skälla på pojkvän, hem och laga mat till pojkvän, pojkvän, pojkvän. Tror inte att supamedhanna är förstaprio för annat än en person om inte möjligen två (då inkluderas dock en pojkvän i sällskapet då även dessa envisas med att siamesa).
Nåja, soundtracket skulle vara prima i alla fall.

The Loyal

Idag var det trettio grader här. Jag ska inte ljuga och säga att det var speciellt soligt för det avslutades med kluvet regnväder som aldrig släppte loss.
I Stockholm är det just nu minus 1 grad. Minus 1 jävla grad.

Jag trodde jag var lycklig imorgon, då jag fick min lön idag och insåg att jag alldeles precis skulle ha råd med den nya ipoden. Så efter treårsfesten som ledde till en brutal huvudvärk räknade jag mina små slantar för att få känna lite välbehag, vilket inte är det lättaste efter att ha iakttagit tio personer trycka i sig en massa tårta medan man själv sitter där och försöker inte ens att se måttligt glad ut. Jävla laktos. Så när jag satt där med mina hundradollarsedlar inser jag plötsligt att det här jävla landet lägger till skatten i efterhand och det kommer bli cirka tretti-fyrtio dollar extra. Bittert. Och självklart, med min så kallade tur.

Så nu har jag alltså ingenting på schemat imorgon, förutom att räkna ner timmarna till nästa vecka, undvika skrikande narcissistiska barn, och förmodligen var det allt. Vad är egentligen grejen med att barn tror att dom är så fruktansvärt jävla imponerande? Jag menar, först tror/tycker ungen att sina föräldrar är det bästa och mesta som finns, för att sedan någon gång i skolåldern upptäcka att dom själv är den perfekta versionen av människan. Vart fan tog ödmjukheten vägen? Alla ungar jag träffat på dom senaste hundra åren är fruktansvärt självupptagna. Och nej, jag var inte sådan, jag kanske var värre, vad vet jag, då jag alltid trodde att min syster var det närmast ouppnåliga. Det var mycket naivt av mig, men inte fan var jag en arrogant skitunge. Bara en skitunge.

Och vad är detta då? 30? Om det är din definition av kul Malin Dahlgren... jag får liksom bilden av redhot killen från medusa för fyra år sedan, och han var ju cirka fem-sex gånger större än dig, haha, åh, ursäkta att jag hånskrattar åt dig, jag är självklart eh glad att du hittat en friend with benefits..... eller "någon som tar hand om dig när du är bakis".

sista oktober

Kan nu meddela till den som bryr sig att jag är på bra humör igen, hrrskk... Därav mindre bitter än förrut.
Kan vara för att jag kollat upp en massa skolor och kurser jag vill ta, jag blev väldigt exalterad inombords, jag hade ingen direkt att prata med förutom en randig råtta, som föresten bräker väldigt extremt mycket och högt.

Ja. Halloween idag, fick höra när familjen här kom hem efter att ha trickortreatat iLong Beach att det var över 400 000 personer festandes på Hollywoods gator... hmmm.... hm. Hade vart för jävla kul, men jag vill varken åka dit med psykfallet eller kvasimodo, så jag antar att jag hade roligare hemma... eh.. ja. Det ringde säkert tio ggr på dörren men jag tror de små skitungarna mår bättre om det inte får i sig så förbannat mycket godis. Arbetade även fram en plan med Alexander imorse att jag skulle låna deras darth vader outfit och gå ner till mitt hatobjekt här på gatan och bearbeta honom lite med ett baseballträ. Kan meddela att jag inte är den enda här i huset som håller illa av honom. Fast min egentliga anledning förutom att han är omåttligt uppkäften är att han kallade mig "the grandma from sweden". Det blev liksom en irritation som aldrig försvann.

Nåja. Jag och Karin kom i alla fall på en väldigt rolig sak idag. Jag har skrattat gott för mig själv varje gång den har fallit offer för min tankegång. Det kommer blir mycket kul i slutänden. Tyvärr har jag några saker jag måste klura ut först för att göra detta perfekt, men det är inte bråttom.

Mamma, din ipod har fyra gb, den är fyra år gammal, den har fullkomligt värdelöst batteri. Den är inte av mitt allra störstaste intresse. Bara så där apropå.

Har även funderat en stund på det där med giftermål, och kommit fram till att jag inte riktigt ser vitsen, såvida det inte är så att det är den perfekta "partnern", alltså något som egentligen borde vara en exakt kopia på en själv. Hade jag haft en klon som kanske ja råkade se ut som en viss Jules men som hade min humor, min musiksmak, mina egenheter, det skulle ju vara alldeles förträffligt. Vi skulle ha alldeles för kul hela tiden och jag skulle inte behöva några andra vänner. Sedan kan man ju fundera vidare och inse att det kommer bli lite invecklat att finna en sådan perfekt person, alltså brukar jag min tid med att krossa mina vänners förhållanden, så att de kan underhålla mig under min väntans tid. Jag är ganska nöjd med framskridningen av situationen.