The Loyal

Idag var det trettio grader här. Jag ska inte ljuga och säga att det var speciellt soligt för det avslutades med kluvet regnväder som aldrig släppte loss.
I Stockholm är det just nu minus 1 grad. Minus 1 jävla grad.

Jag trodde jag var lycklig imorgon, då jag fick min lön idag och insåg att jag alldeles precis skulle ha råd med den nya ipoden. Så efter treårsfesten som ledde till en brutal huvudvärk räknade jag mina små slantar för att få känna lite välbehag, vilket inte är det lättaste efter att ha iakttagit tio personer trycka i sig en massa tårta medan man själv sitter där och försöker inte ens att se måttligt glad ut. Jävla laktos. Så när jag satt där med mina hundradollarsedlar inser jag plötsligt att det här jävla landet lägger till skatten i efterhand och det kommer bli cirka tretti-fyrtio dollar extra. Bittert. Och självklart, med min så kallade tur.

Så nu har jag alltså ingenting på schemat imorgon, förutom att räkna ner timmarna till nästa vecka, undvika skrikande narcissistiska barn, och förmodligen var det allt. Vad är egentligen grejen med att barn tror att dom är så fruktansvärt jävla imponerande? Jag menar, först tror/tycker ungen att sina föräldrar är det bästa och mesta som finns, för att sedan någon gång i skolåldern upptäcka att dom själv är den perfekta versionen av människan. Vart fan tog ödmjukheten vägen? Alla ungar jag träffat på dom senaste hundra åren är fruktansvärt självupptagna. Och nej, jag var inte sådan, jag kanske var värre, vad vet jag, då jag alltid trodde att min syster var det närmast ouppnåliga. Det var mycket naivt av mig, men inte fan var jag en arrogant skitunge. Bara en skitunge.

Och vad är detta då? 30? Om det är din definition av kul Malin Dahlgren... jag får liksom bilden av redhot killen från medusa för fyra år sedan, och han var ju cirka fem-sex gånger större än dig, haha, åh, ursäkta att jag hånskrattar åt dig, jag är självklart eh glad att du hittat en friend with benefits..... eller "någon som tar hand om dig när du är bakis".