Liggsår?!

Försöker fundera ut vad jag kan tänka mig sälja, utav värde. Ingenting. Det här kommer bli svårt. Har ingen lust att gå tillbaka, och vet inte vart jag annars ska ta vägen. Blir inte lagom frustrerad här borta, jag kan inte göra något förrän jag kommer hem ändå. Och egentligen är inte det här något problem, det är mest för att skapa drama och sedan göra en intressant historia om femtio år. Det är typiskt mig att inse det i efterhand när jag ligger på rehab för stressåterfall..

Men när man inte längre har något hem att gå till? Hur ska man då visa tacksamhet? Skulle verkligen vilja höra fortsättningen på fylletalet. Varför kan man inte alltid vara intelligent?

Hmm.

Nåväl, jag fick en polaroidkamera på posten idag. Det var ju skoj.

Usch . Nu är jag bara arg och bitter igen fast utav ett mildare slag, det jag egentligen stör mig på är att min hjärna vägrar samarbeta vid såna här tillfällen. Tror vid närmare eftertanke att mycket beror på att jag inte umgåtts med en normal människa på över två månader. Visst Pernilla är relativt normal, men alla andra är amerikaner. Dom gills inte. Och nu är hon också amerikan.
Plus att psykfallet har åkt över till Philidelphia (haha! lidelsefulla? tack dator för förträffligt råd...) till en fem år äldre tjej han hittade på myspace under våran roadtrip, jag kunde inte låta bli att skratta honom rätt upp i ansiktet när han berättade, han är ju för rolig, samtidigt som jag är väldigt tacksam att han inte är kvar här och framför allt att våran tågresa är ÖVER! Han kom förbi igår och droppade en skiva med bilderna han knäppt, och ja, jag kan tyvärr bara påpeka att han som påstod sig kunna utföra större konsverk än utställningen av Ansel Adams vi var på i Washington, gjorde mig aningen besviken.
Vem annars än en amerikan kan föresten utan att blinka påstå sig vara bäst på vad han än företar sig? "Jag är världens bästa konstnär. Jag är snyggast i världen. Jag är bäst i sängen. Jag är gud." Detta! Detta ska jag berätta är korrekta, oredigerade citat, utan det minsta antydan till ödmjukhet.


Självklart blir man less.