USCH...

jag har varit på dåligt humör ett par dagar nu. det är fan sjukt ansträngande att vara irriterad. och jag är irriterad sen blir jag lite glad tills det kommer något nytt att bli irriterad på.
tror mycket handlar som vanligt om pengar, och det är ju ändå rätt okej, så länge man inte behöver köpa något åt andra för då får de övriga höga krav på ens ekonomi och då blir det ju uppenbart jobbigt.
funderar på att göra ett våldsamt uttag på 1,9 miljoner för att betala en skuld som inte längre borde vara min, även om det är exakt vad den är...

ganska sinnessjukt

Jag har hittat en min klon. Helt otroligt egentligen, att världen inte kan skapa unika människor. Eller alltså på ett bra vis! Det är bara heeeeelt sjukt och faktiskt hemskt trevligt!

fortfarande sjukt kallt och ännu vet jag ingenting om vad som egentligen kommer hända förutom det som borde hända.

Så satt han där, kall grå och med istappar i sitt slitna riddarlikna hår. Skakandes med en liten wellpappskylt i sin front med orden "hungrig" tittade han med drömsk och samtidigt apatisk blick på korvkiosken på andra sidan trottoaren. Medan jag gick förbi funderade jag på att jag inte hade några kontanter, det hade ju inte skadat att bättra på sin karma lite grann och ge tillbaks lite till den här jävla världen. Försent insåg jag att korvkioskar förmodligen inte tar kort och sen var jag flera kvarter bort. Nu skulle jag säkerligen bli straffad genom att bli påkörd av 2an, något som egentligen inte skulle vara helt fel eftersom man brukar få ersättning i form av gratisresor. Ganska tacksam nu när jag insett att jag har exakt noll kronor kvar denna månad, utan julklappar eller mat eller något skoj inköpt. Så jag står där och känner mig dum vid busshållsplatsen, påminns om att jag skulle gå ut i helgen men inser att det kan bli ganska torrt, när jag ser en helt sprillans ny eyeliner från makeupstore ligga på backen framför mig. 130 kronor sparade, eller ska man vara generös att ge bort kanske? Tvivelaktigt. Egoism är ju egentligen en överlevnadstaktik, det borde man inte sticka under stolen med.
Äh. Jag vet inte. Efter att ha tappat kontrollen över den lilla plätt där allt mitt självförtroende, (eller var det självkänslan? neej,) var samlat och i princip eller kanske relativt lät någon med för stor makt göra vad han vela. Inget blåsvart, inte asiensvart. Nej nej, bara svart. TAADAAAAAAAAAH. Nåväl. Vi får väl hoppas att det blir bra med tiden och att jag inte tappar alla dom små poängen jag samlat på mig hittills.

jag måste tyvärr avbryta mitt lilla experiment så dra ur era jävla ipodlurar och GÅ LÄNGRE BAK I BUSSEN

Återigen, stockholms kommunaltrafik driver mig måttligt åt vansinne, fast mest med onödigt tidsslöseri.
Hoppade på tunnelbanan långt ut i ingenstans, kommer inte längre än till gullmars för OJ det brann visst vid hötorget?! Varför alltid vid hötorget??? Fick ta fyran därifrån, vilket tog ett år för det var helt jäävla packat på bussen som tog massa omvägar, så efter hundra år kom jag till odenplan där jag sprang runt helt förvirrad och nedfrusen tills lina slutligen kom och hämtade mig med sin cykel så att jag blev lugn igen. Kommer slutligen på mitt enda uppdrag idag, att ge värktabletter åt min syster, så det är bara att ge sig ut igen i det förbannade regnet. Men neej då, då ska ettan ta en jävla omväg, även denna gång stod vi som packat fisk, och efter hundra år, verkligen hundra år, kom jag fram.

Dagens sista insikt är att min syster är äckligt duktig på allt hon gör. Är det konstigt att man får mindervärdskomplex? Prestationsångest? Panikångest? Dödsångest?

Jag borde skaffa ett intresse men det går ju så jävla långsamt...

absurd,och KALL JÄVLA dag. fast nu mår jag bra..

Så där ja. Jävla baklängesdag.
Vaknar upp i slottet av att det fortfarande är kyligt. Fryser liksom mest om skallen på något konstigt vänster. Sätter mig i soffan och äter min dagliga frukost bestående av lite mandelmassa. Det enda mat jag äger i detta hus förutom ett par öl som aldrig dracks upp. Ingen skoj frukost dagen i ära.
Får reda på att jag måste gömma alla mina saker i en garderob fort som fan och smita ur lägenheten, eftersom att ägaren kom hit och tydligen inte direkt gillar iden att jag bor här. Bara ibland, är okej. Så efter att inte ha duschat på hundra år fick jag alltså springa ner på stureplan för att min syster skulle få sätta i en filmrulle åt mig. Jag är ju så sjukt smidig att jag råkade krångla till allt så att filmrullen typ rullades upp och nu är helt oanvändbar. Slutade med en tur på stan, skulle köpa julklappar. Hittade istället en skoj liten kamera åt mig själv, som tydligen inte har vanliga filmrullar. Så jag sprang längs kungsgatan i jakt på något fungerbart innan jag slussades vidare till kameradoktorn, som inte hade några filmrullar. Istället fick jag en fin liten hemmagjord karta som skulle leda mig till diabolaget. Sex minuter tog fyrtio när jag gick åt fel håll och gick runt hela vallhallavägen och bort till stadion istället för bara runt några hörn. Dom skrattade gott åt mig när jag kom tillbaka för att få hjälp. Men det gick bra, vi blev goda vänner och jag vet nu ungefär allt som finns att veta, fast bara så länge jag inte tappar bort den lilla lappen med komihågsaker som han skrev ner.
Nu fryser jag fortfarande och börjar bli lite irriterad på det här löslevda livet. Borde egentligen slå mig ner men det går inte förrän den där eländiga "systern" tar sin ryss och flyttar. Kanske tills dess blir det dock utanför stan. Kan bli riktigt trevligt med en glad liten hund, men problemet är nu när jag insett varför jag vill bo i stan, så fort det blir mörkt ser allt likadant ut och man hittar INGENSTANS.

jag vill också gå på bal/fest/FEST

Skenade hem till karin för att hämta ett par skor till mina nya skosnören, varpå dörren är låst och när jag väl kommer in står karin och ryssen i bara underkläder och tittar tveksamt på mig.
VAD AN DETTA är min fråga då de var medvetna om min något sena ankomst. Inom loppet av tre minuter har båda två dragit på sig finkläder, klänning stayups högklackat och kappa, eller ryssens trendiga indiedandybabasonicstil (smutsiga jeans) och slips. Mycket fin kombination på de båda.
Fast jag vill också gå på berns och bli bjuden på massa mat, och massa snaps! Eller alternativ snaps för egentligen är det bara själva momentet som är ganska skoj.
Och nu lämnar dom mig i misären, eller den så kallade misären. Och med misär menar jag karins lägenhet så länge hon har den..

obildad.

Det är alldeles tomt och ödsligt i slottet nu när familjen åkt på semester. Och jävligt kallt!!! Får ha på mig cirka tre tjockiströjor för att inte dö av köldskador, något som hade kunnat bli en intressant upplevelse om man är inne på sånt...

Varför finns det för mycket av det man redan har? Och har man inget så finns det inget alls?
Var det regeln om livets jävlighet och varför funkar inte den med pengar också?!?

Ska inte jobba i helgen i alla fall, väldigt bra, kanske infinner sig inte bitterheten alls förutom att det finns fler rum här än vad jag behöver till min ofrivilliga ensamhet. Hoppas hon har riktigt tråkigt så att hon inte lämnar mig så här igen.

underhållande livsinsikt

Livet är kul = hårförlängning.
Livet är mindre kul = lim i håret.
Livet blir kul igen = ta bort limmet.
Det är livet.

Hur kul är det att vara en 50 årig, halvfet, arbetsnarkomaniserad kvinna täckt av röda katthår????


HHAHAHAHA mamma är så jävla rolig ibland.