jag måste tyvärr avbryta mitt lilla experiment så dra ur era jävla ipodlurar och GÅ LÄNGRE BAK I BUSSEN

Återigen, stockholms kommunaltrafik driver mig måttligt åt vansinne, fast mest med onödigt tidsslöseri.
Hoppade på tunnelbanan långt ut i ingenstans, kommer inte längre än till gullmars för OJ det brann visst vid hötorget?! Varför alltid vid hötorget??? Fick ta fyran därifrån, vilket tog ett år för det var helt jäävla packat på bussen som tog massa omvägar, så efter hundra år kom jag till odenplan där jag sprang runt helt förvirrad och nedfrusen tills lina slutligen kom och hämtade mig med sin cykel så att jag blev lugn igen. Kommer slutligen på mitt enda uppdrag idag, att ge värktabletter åt min syster, så det är bara att ge sig ut igen i det förbannade regnet. Men neej då, då ska ettan ta en jävla omväg, även denna gång stod vi som packat fisk, och efter hundra år, verkligen hundra år, kom jag fram.

Dagens sista insikt är att min syster är äckligt duktig på allt hon gör. Är det konstigt att man får mindervärdskomplex? Prestationsångest? Panikångest? Dödsångest?

Jag borde skaffa ett intresse men det går ju så jävla långsamt...