fortfarande sjukt kallt och ännu vet jag ingenting om vad som egentligen kommer hända förutom det som borde hända.

Så satt han där, kall grå och med istappar i sitt slitna riddarlikna hår. Skakandes med en liten wellpappskylt i sin front med orden "hungrig" tittade han med drömsk och samtidigt apatisk blick på korvkiosken på andra sidan trottoaren. Medan jag gick förbi funderade jag på att jag inte hade några kontanter, det hade ju inte skadat att bättra på sin karma lite grann och ge tillbaks lite till den här jävla världen. Försent insåg jag att korvkioskar förmodligen inte tar kort och sen var jag flera kvarter bort. Nu skulle jag säkerligen bli straffad genom att bli påkörd av 2an, något som egentligen inte skulle vara helt fel eftersom man brukar få ersättning i form av gratisresor. Ganska tacksam nu när jag insett att jag har exakt noll kronor kvar denna månad, utan julklappar eller mat eller något skoj inköpt. Så jag står där och känner mig dum vid busshållsplatsen, påminns om att jag skulle gå ut i helgen men inser att det kan bli ganska torrt, när jag ser en helt sprillans ny eyeliner från makeupstore ligga på backen framför mig. 130 kronor sparade, eller ska man vara generös att ge bort kanske? Tvivelaktigt. Egoism är ju egentligen en överlevnadstaktik, det borde man inte sticka under stolen med.
Äh. Jag vet inte. Efter att ha tappat kontrollen över den lilla plätt där allt mitt självförtroende, (eller var det självkänslan? neej,) var samlat och i princip eller kanske relativt lät någon med för stor makt göra vad han vela. Inget blåsvart, inte asiensvart. Nej nej, bara svart. TAADAAAAAAAAAH. Nåväl. Vi får väl hoppas att det blir bra med tiden och att jag inte tappar alla dom små poängen jag samlat på mig hittills.