Gör som Patrick Bateman. Slår på Talking Heads, gör morgongympan och funderar på hur jag ska spränga the chinese dry cleaners på bästa enklaste sätt.
Har kommit till insikt om att en viss person som kretsade runt i mitt liv för över prick ett år sedan, ni som vet vem ni vet vem, är otroligt lik min vän Patrick.
Skillnaden till att han inte dödar någon. Men på alla andra sätt och nivåer är likheten slående!
Hur kommer det sig då att jag gillar mördaren bättre än den halvdanna lite småtriste som egentligen bara förläst sig på Easton Ellis böcker, och fått för sig att det var standard av så kallad kvalite?
Nu är klockan halv tre på natten. Jag har precis tvingat mig själv att sluta sticka, fastän det är prick nu energin kom i överflöd! Kanske får tvinga mig själv att däcka. Frågan är hur. Det är bara så triiist att sova ibland, vanligen kommer man inte ens ihåg vad som hände de senaste åtta-sju-nio timmarna, något som i annat fall skulle kunna kallas blackout men inte nu. Inte nyktert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar